Vetenskapliga och medicinska framsteg förändrar liv, men bara när kunskapen når fram. Därför ställer vetenskapskommunikation höga krav, både på ämnesförståelse och målgruppsanpassning. Särskilt när forskningstunga organisationer vänder sig till allmänheten. När ämnena är komplexa, känsliga och ibland ifrågasatta krävs kommunikation som både informerar, bygger förtroende och möter människor där dom är.
Vetenskapliga upptäckter påverkar samhället på djupet. Ämnena är ofta komplexa och kräver mer av mottagaren för att förstå. Även väl underbyggda slutsatser kan möta starkt motstånd när dom krockar med människors egna uppfattningar. Dessutom finns det ofta ett stort glapp mellan vad avsändaren och mottagaren uppfattar som klar och tydlig information.
Vetenskapskommunikatörens viktigaste uppdrag
Kommunikation inom life science, eller livsvetenskaperna, drar utmaningen till sin spets. Biovetenskap, medicin och hälsovetenskap – frågor om hälsa och läkemedel väcker ofta starka reaktioner, särskilt när människor uppmanas att ändra beteenden eller ta till sig nya behandlingsalternativ. Kärnan i vetenskapskommunikatörens uppdrag är därför att agera tolk och se till att livsviktig information når fram, förstås och accepteras av dom som behöver den. Det gäller särskilt inom brådskande och samhällskritiska områden, där fel agerande kan leda till skada eller hot om livet för individen eller populationen.
Från kunskap till behandling
Akademin, industrin och hälso- och sjukvården bidrar till ökad förståelse för människokroppen och sjukdomstillstånd. Och till att nya läkemedel utvecklas, når marknaden och ger patienter fler effektiva behandlingsalternativ. Skillnaden som modern medicin har gjort blir tydlig när vi vänder blicken tillbaka i tiden. År 1800 var exempelvis den globala medellivslängden bara 32 år, främst på grund av den höga barnadödligheten och bristen på behandlingar mot vanliga sjukdomar och skador. År 1950 hade livslängden ökat till 60 år, men bara i dom mer välbärgade delarna av världen. Det visar siffror från Our World in Data som drivs av den ideella organisationen Global Change Data Lab i samarbete med Oxford University.
Förtroende är också en folkhälsofråga
Medicinska landvinningar som vacciner, antibiotika och kraftigt förbättrad mödra- och förlossningsvård har förbättrat människans möjligheter till ett långt och friskt liv. I dag förfasar vi oss vid tanken på en medellivslängd på 60 år. Vi har också svårt att föreställa oss en värld där en tredjedel av barnen inte överlever fem års ålder, eller där ett enkelt sår kan leda till en bakterieinfektion med dödlig utgång.
Men trots att modern medicin förbättrat livet för människor tas medicinska innovationer och folkhälsoinitiativ inte alltid emot med öppna armar. Vi som jobbar med vetenskapskommunikation vet att utmaningen är komplex. Framför allt finns ett par hinder som kommunikationsinsatser inom hälsa och life science behöver hantera i högre grad än inom andra områden. Dels är det knivigt att skapa förtroende för komplex och ”svårbegriplig” forskning i ett övermättat och polariserat informationslandskap. Och dels ökar skillnaden i språkbruk risken för missförstånd mellan hälso- och vetenskapsaktörer och allmänheten.
Här behövs genomtänkt kommunikation
som bygger på en skarp förståelse
för både avsändarens och mottagarens verklighet.
Bygga förtroende i motström
I det alltmer polariserade och uppskruvade debattklimatet vi lever ser vi en generell utveckling mot att populistiska åsiktsmaskiner ges lika mycket vikt som väl efterforskade vetenskapliga insikter. Vi kämpar alltså inte bara för att sprida korrekt information, utan också för att bemöta och mota bort desinformation. Vaccinskepsis är ett tydligt exempel. Motståndet mot vacciner har flera orsaker. En är att det är stor skillnad mellan att be en frisk person ta ett vaccin i förebyggande syfte och att ge en sjuk person ett läkemedel som snabbt får hen att må bättre. Den som känner sig frisk kan uppleva det som tryggare att chansa på att dom inte kommer få sjukdomen än att ta ett vaccin. Särskilt om personen oroar sig för biverkningar eller innehållet i läkemedlet.
Fyra tips för bättre hälsokommunikation
För att få med allmänheten på nästa hälsosatsning krävs engagemang, tålmodig repetition och en genuin förståelse från hälsoaktörer och forskare.
Vi behöver tänka på att
Informationsbryggor mellan jargong och klarspråk
Det vetenskapliga språket sätter ofta käppar i hjulet, och inte undra på det. Den tunga terminologin som kännetecknar vetenskaplig informationsdelning finns för att minska otydlighet och missförstånd. Varje detalj har sitt ord, eftersom vetenskapliga processer kräver precision. Inom forskarsamhället skapar jargongen därför klarhet. För alla andra kan effekten bli den motsatta. Ett smalt och specialiserat språk minskar förståelsen eftersom de flesta inte behöver kunna ämnet in i minsta detalj och därför aldrig har lärt sig terminologin. För bredare målgrupper behöver språket översättas till ord och uttryck som fler förstår.
Hur gör man det komplexa begripligt?
Forskare är inte alltid förtjusta i när vetenskapskommunikatörer kommer och petar i ordvalen, och spjärnar ofta emot när språket ska förenklas. Utmaningen är att förklara forskningen utan snårig terminologi, men samtidigt inte förenkla språket så till den grad att det finns utrymme för feltolkningar.
Vi måste tänka på att
Det räcker inte att ha rätt
När kommunikationen handlar om hälsa, läkemedel och vetenskap räcker det alltså inte att bara veta vad man pratar om. Informationen måste också nå fram, kännas relevant och gå att lita på i ett myller av rykten och informationsbrus. Det kräver vetenskapskommunikation som bygger förtroende i motström och översätter det komplexa utan att tappa bort kärnbudskapet. Först då kan kunskapen göra verklig skillnad, i människors beslut, i samhällets beredskap och i dom situationer där kommunikationen faktiskt kan vara på liv eller död.
/Alex, strateg